Växjö-Borås - Med snabba klungan till Borås (nästan iaf)!!! :D
uppskattat: ca 17 mil, 7-7.5h
faktiskt: 208 km, eff.tid: 6:24
start: 8:26, snitthast: 32.5, snittpuls: 143, tot.tid: 6:56
asc: 1090 m, kcal: 3217
Fattar ni hur det känns??? Sååå ofattbart jäääkla bra! Killen och tjejen från vår fyrmannagrupp ville inte vara med och leka idag, så Mats och jag bestämde att försöka hänga med snabba klungan så länge vi orkade.

Det ryktades om 20 mil på dagens etapp så jag bestämde att inte ha distansmätaren framme, utan bara tiden. Sen såg jag till att käka energikaka varje halvtimme och dricka regelbundet. Efter en snabb pissepaus var det dags att stanna i Värnamo för att köpa dricka. Då hade vi kört nio mil! Och jag kände mig lika stark som när vi startade.

En stund efter Värnamo fick Mats en svacka och ville släppa men vi såg till att få in honom i klungan (det gäller att ligga i rätt led så man slipper den sneda motvinden) och prata uppmuntrande med honom så han piggnade till. Då hade vi kört 12 mil. På nåt sätt så hamnade jag i rotationen där framme så jag var till och med uppe och drog en stund tillsammans med Jonas men han tyckte jag skulle ta det lite lugnt så jag inte tog ut mig. Vet inte om det berodde på att jag drog men jag tror inte det för det var inte många minuter jag drog, men efter ytterligare en stund fick jag värsta svackan och till råga på det en lång uppförsbacke. Jag tappade på klungan och var beredd att släppa, men killen jag hade bakom mig visslade så klungan lugnade ner sig så kunde kämpa ikapp. De såg till att jag hamnade mitt i klungan och jag drack och käkade massor för att få tillbaka energin! Nu hade vi kört 15 mil! Efter ett tag kändes det bättre men jag fick slita ont i uppförsbackarna...

Vi stannade en gång till för att köpa dricka. Sen var det bestämt att det var fri fart de sista milen in mot Borås så när de ökade tempot efter 18 mil var det bara att släppa, det hände ingenting hur jag än tog i. De bara försvann! Mats och jag bestämde att ta det lugnt men det var en kille som ville köra med oss. Han bor i Kalifornien och kör bergstävlingar på flera tusen höjdmeter, de här dagarna var ingenting för honom. Vi tyckte att han skulle hänga på de andra men han tyckte att han inte hade nåt att bevisa.

När vi släppte klungan så hade vi 33.4 i snitthastighet och när vi kom fram till Onyx i Borås efter 21 mil (bara 12 minuter efter klungan, som hade splittrats för att tempot blev vansinnigt fort mot slutet) så hade vi 32.5 km/h i snitt... fattar ni hur fort det är för att vara akilles? Alla var jätteimpade att Mats och jag orkade hänga med i 18 mil, vi själva har fortf inte fattat det.

Jag slog hastighetsrekord på cykeln idag också... 69.2

När jag kom fram skulle några ut och springa så jag hängde med de... vi var bara ute i 12.5 minut så det blev inte mer än nån kilometer men skönt att få ur cyklingen ur benen! ;)

Efter det gick vi alla till Deli och käkade italiensk buffé, hur gott som helst... och till dessert nygräddade våfflor... *mums*

Nu är jag hemma igen och ska sova! Som en stock... :)